Tyvärr vanligt bland gerbiler. På äldre hanar är det vanligt med tumörer på doftkörteln och då syns de tydligt, så undersök din äldre hane ofta för att kunna upptäcka tumörer i tid. Doftkörteltumörer förekommer väldigt sällan bland honor. Honor kan däremot få cystor eller tumörer på äggstockarna. Gerbiler kan också få tumörer på fler ställen i kroppen.

Symptom: En doftkörteltumör syns tydligt. En cysta eller tumör på äggstockarna är inte fullt lika lätt att upptäcka, men man kan ofta se det genom att honan har blivit väldigt spänd och stor om magen. Det kan förväxlas med dräktighet, men bor honan med en annan hona eller är för gammal för att vara fertil så kan man självklart utesluta det.

När sjukdomen har gått långt kan gerbilen bli slö, se trött ut, få dålig aptit m.m. Har gerbilen en tumör i örat eller däromkring kan det ofta visa sig genom att gerbilen lutar på huvudet, så kallad snedskalle. (Snedskalle kan också bero på en långt gången infektion).

Behandling: Kan opereras bort om tumören inte hunnit sprida sig (om den nu är elakartad) och gerbilen inte är för gammal. Ju äldre gerbilen är desto svårare blir det för den att återhämta sig. Få veterinärer är gerbilkunniga och har inte kompetensen för en operation, så det kan vara svårt att hitta en duktig veterinär. Av dessa anledningar väljer många att istället låta gerbilen somna in när de märker att gerbilen börjar känna av tumören och må dåligt av den. 

Kan komma plötsligt, ofta hos äldre gerbiler. Ibland överlever gerbilen, ibland inte.

Symptom: "Hängande", slappt ansikte. Ofta halva delen av ansiktet. Halvslutna/halvslutet ögon/öga. Dålig balans. 

Behandling: Överlever gerbilen stroken så måste man ge honom eller henne tid och ro att få återhämta sig ifred. Se rubriken Första hjälpen längre ner på sidan. Se även till så att vattenflaskan sitter på en höjd där gerbilen kan nå den.

Förkylning kan smitta från människa till gerbil och därför bör man inte handskas med sina gerbiler när man är förkyld. Gerbiler är känsliga för förkylningar och har man otur så kan det utvecklas till luftvägsinfektion, läs nedan.
Symptom: Rinnig nos, nysningar, kanske trött och uppburrad
Behandling: Se rubriken Första hjälpen längre ner på sidan. Servera också gärna svalnat rooibosté med en liten dutt honung. Det kan även vara bra att byta bottenströ till ett mindre dammigt alternativ, för säkerhets skull. Det kan nämligen också vara det som gerbilen reagerar mot. 

Vanligast hos ungar vid 1-3 veckors ålder. Kan förebyggas genom att använda dammfritt bottenströ (läs mer här under rubriken bottenmaterial).

Symptom: Det typiska s.k. klick-ljudet. Andningen kan också/istället låta rosslig och ansträngd, då främst hos äldre gerbiler.

Behandling: Åk till veterinären så snabbt som möjligt för att få antibiotika utskrivet. Byt till ett dammfritt bottenströ om du inte redan använder det. Se också rubriken Första hjälpen längre ner på sidan.

En vanlig åkomma. Kan ske om man av misstag tappar gerbilen eller om gerbilen trillar från hög höjd.

Symptom: Gerbilen haltar. Det brutna benet kan ha en annan vinkel.

Behandling: Sätt gärna den sjuka gerbilen i en mindre bur där han eller hon inte kan röra sig lika mycket, dock tillsammans med sin kompis såklart. Minska spånmängden betydligt, och ha bara ett tunnare lager så att det täcker burbottnen. Detta för att gerbilen inte ska få för sig att börja gräva. Inom ett par veckor självläker benet. Hantera inte gerbilen mer än absolut nödvändigt under den tiden.

Har gerbilen plötsligt en dag fått ett sår kan det bero på bråk med burkompisen, men den kan också ha skadat sig på något i buren. Misstänker du att det är bråk med kompisen så bör du hålla dem under noga uppsikt och sära på dem om du får dina misstankar bekräftade.

Symptom: Själva såret, så klart.

Behandling: Tvätta såret med steril natriumkloridlösning (koksaltlösning) försiktigt med tops. Fortsätt hålla såret rent på det sättet för att motverka infektion. Skulle såret ändå bli infekterat (svullnar, varar), vilket syns efter ett par dar, åk till veterinär för att få utskrivet antibiotika.

Gerbiler är dåliga på att visa sjukdomstecken, eftersom de är bytesdjur och inte vill visa sig svaga. Därför kan sjukdomsförloppet redan gått långt när du ser tecknen. När gerbilen väl visar sjukdomstecken gäller det att agera snabbt. Gerbiler är små djur och deras tillstånd kan förändras drastiskt.

Om din gerbil är sjuk, så se till att hålla gerbilen varm och ge den tillgång till lite lättäten mat. Ge rejält med rivet toapapper till gerbilen och rikta en lampa mot ena hörnet på buren så att den sjuka gerbilen kan ligga där för att hålla sig varm. Lägg gärna en bit gurka framför gerbilen så att den kan få i sig vätska, om du märker att han eller hon inte orkar dricka ur vattenflaskan.
Några tips på lättuggad mat som du kan ge, är barnmat, havregryn, gurka eller havregrynsgröt.

Flytta din gerbil till en transportbur tillsammans med lite välbekant botten- och bomaterial. Om du vill kan du också lägga i en liten bit gurka, men det är inte nödvändigt om det bara är en kort färd.
Ofta kan det vara tryggt för din sjuka gerbil att få ta med sig sin friska kompis. Men ibland kan den sjuka gerbilen vara så illa tagen att den bara blir störd av sin kompis och då är det bättre att låta kompisen stanna hemma.

Avmaskning
Om man bara har kanske en eller två gerbilpar så är det inte nödvändigt att avmaska. Har man många gerbiler, eller kanske går på utställningar, ja då kan det vara bra att avmaska ibland, men inte för ofta p.g.a. att maskarna kan bli resistenta. 
På Svenska Gerbilföreningens hemsida finner du all information om mask och avmaskning som du behöver. Klicka dig fram till "Gerbil", sedan väljer du "Mask". Denna artikel tar dock endast upp behandling med läkemedlet Axilur. Använder du annat avmaskningsmedel, t.ex. Stronghold gäller andra riktlinjer.
Kontakta mig om du har frågor kring avmaskning.

Avlivning
En gerbil som uppenbart lider eller mår dåligt är det bäst att avliva. Detta får veterinären avgöra och sedan genomföra. En avlivning brukar gå på cirka 200-400 kronor. Fråga gärna om gerbilen kan få smärtstillande innan sprutan då det annars blir smärtsamt. Man kan också avliva hemma men då ska det gå helt snabbt och smärtfritt och man bör vara bekant med avlivningsmetoden så att det går rätt till. Det bästa är om man kan få hjälp av någon som är erfaren och som kan visa hur man kan göra.

Man kan även hitta sin gerbil död i buren. Dödsorsak kan variera.

Den kvarvarande burkompisen kan ibland äta på den döde. Kan se groteskt ut, men är fullt normalt. Det är en instinkt från det vilda. Då de äter upp sin döde kompis dels för att undvika att locka till sig rovdjur, dels för att undvika att protein går till spillo.

Vad händer sen?
Sitter du kvar med en ensam gerbil så har du olika alternativ att ta ställning till. Kontakta mig så ger jag dig passande råd och alternativ efter din personliga situation.